Shit vad tiden går fort. Nu när jag bläddrade i kallendern i datorn, så fick jag trycka tre gånger bakåt för att komma till 5 September (sista mensens första dag). Känns som det inte alls var länge sen jag suckade över att det ”bara” blev ett klick bakåt – alltså ”bara” hade gått si eller så några veckor ;)
Nu vet en del våran underbara nyhet, några av de närmsta vännerna, några på jobbet. Familjerna också, dem har vetat ett par veckor ju.
Känns bra & snart kommer vi nog släppa bomben helt.
Är lite nojjig nu, va så ”länge sen” jag såg bebis i magen. Då var jag i vecka 9+3. Vill se den igen. En gång i veckan? Haha. Om man ändå kunde det :)
Vi får nog stå ut, till rutinultraljudet.
Vi längtar efter dig, Liten. Lova att hålla dig kvar.
Lämna en kommentar